20. Ny insikt: Tio gram choklad är ingen ovärderlig skatt

Imorgon har jag hållit på fyra veckor med 5:2 och jag gillar verkligen den metoden. Fortfarande inte tråkigt, eller jo, men bara en dag i taget, bara två dagar av sju. Inte som alla andra metoder som är tråkiga varje dag, vecka in och vecka ut. Klart man ledsnar. Då har det varit femtioelva veckor tröstlöst kämpande mot ett mål och tanken "om jag nån gång når målet är jag klar". Fast jag har aldrig nått målet. Bara nästan ibland, fått duga, inte orkat mer. Och sen gått upp alltihop igen. Och lite till. Klassisk jojobantning. Men det här känner jag att jag kan hålla på länge med. 

Vad har hänt på fyra veckor? Alltså, massor i min socker- och överätarvärld. Vågar knappt tro det, men det verkar hålla i sig:

- Minskat sötsug. Väldigt, väldigt mycket minskat. Ingen kamp alls längre och det är nåt helt nytt för mig.

- Mindre hungrig och blir fortare mätt. Nöjd med mindre portioner alltså.

- Inget skåpätande eller sent-på-kvällen-ätande.

Jag förundras varje dag över att suget efter choklad, eller vad som helst som innehåller socker, inte kommer som det alltid gjort efter varje måltid, när jag dricker kaffe, på fikarasterna på jobbet, på kvällarna. Måndag till torsdag då jag inte äter sötsaker är det inget problem och sen när fredagen kommer så känns det inte alls särskilt eftertraktat med choklad eller fikabröd. Igår till exempel, fredag, köpte en latte efter lunchen och hade min chokladkaka i skrivbordslådan i sinnet, men, nja, nä, inte sugen. Tänkte, det finns bullar, ska ta en till eftermiddagsfikat. Men då bjöds det på kokosbollar, tog en, det var gott, men kunde lika gärna avstått. Och bullarna, de lockade inte det minsta. Det här är megastora extragigantiska kolossala förändringar för mig. I åratal, i decennier, har jag knarkat socker. Har det funnits kakor, bullar, godis på jobbet - och det gör det för det mesta - har jag ätit det. Och inte en kaka en gång om dan. Inte måttfullt och lagom. Nej, jag har konstant fyllt på blodsockret. Och har jag i perioder bestämt mig för att låta bli har det varit så svårt, ja, omöjligt till sist.

Jag lämnade en frivilligt.

Ett litet exempel till, i torsdagskväll var jag ute och åt på restaurang, med cappuccinon efter maten följde en liten bit mörk choklad. Eftersom det var torsdag tänkte jag inte äta den, det var inget svårt beslut, men min första tanke var Åh, den ska jag lägga i väskan och spara till imorgon! Men sen kom helt nya tankar: Men varför ska jag spara en liten chokladbit? Hallå, det är inte en guldtacka det handlar om. Det är 10 gram choklad. Ingen ovärderlig skatt. Du klarar dig utan den. Så jag gav bort den och jag tänkte inte ens på att övriga i sällskapet knaprade choklad till kaffet. Som ju är det godaste som finns. 

Fantastiskt är det. Men den där energin en del vittnar om att de får har jag inte märkt nåt av alls. Tvärtom blir jag väldigt trött på mina fastedagar. Är jättesömnig på kvällarna, men det är inte den där seg-och-degig-känslan, bara sovtrött.

Så äta mindre och minska sockerintaget går bra, men sen var det också konditionsförbättring som stod på schemat. Där slarvas det dessvärre. Uteblivna promenader, så kan vi inte ha det om det ska gå framåt på den fronten också. Skulle gå minst två 45-minuterspromenader den här veckan, hade siktet inställt på tre, men det kommer bara att bli en. Imorgon söndag... 

Och magträningen är inte heller godkänd, min ambition var att träna varje dag, men det blir fem gånger. (Vilket i och för sig är minimum enligt appen, men jag vill få till fler träningstillfällen.) Idag blev jag i alla fall klar med nivå 1 och klarade testet för att gå upp till nästa nivå. Bra det.

Igår förresten, hade jag ha en blus som jag inte kunnat ha på ett tag. Det är verkligen ingen tajt historia, tvärtom, men den har smitit år runt magen. Men si, nu gick den på igen. Roligt!