13. Kan det vara en alien?

Det händer märkliga saker. Mycket märkliga. Jag la tillbaka en bit sockerkringla jag hade i handen idag. ... Jo, jag sa att Jag. La tillbaka. En bit. Sockerkringla. Men fatta! Det är fredag. Jag kan äta sockerkringlor om jag vill. Men jag v i l l e inte. Jag var inte sugen. Mamma mia, nästan lite läskigt. Och det slutar inte där. Just nu: Familjen äter fredagssnacks. Mamman tar inget ur skålarna. Inte för att hon bestämt sig för att inte äta onyttigheter, hon har inte sagt nåt om snacks, det är ingen sötsak, och framför allt är det fredag och tillåtet att äta vad som helst, utan för att hon inte är sugen. Hon har inte ens tagit fram cashewnötterna som är så goda. Så olikt henne. Kan det vara en alien som tagit över hennes kropp? Mer troligt än att hon inte vill ha.

 

Jag köpte en latte på stammisbageriet efter lunchen idag, på disken låg smakprover av sockerkringlor, som jag vet är jättegoda. Medan jag väntade på mitt kaffe tittade jag på de sockriga, mjuka nybakade bitarna, tänkte mm va gott till kaffet och tog en bit, men innan jag stoppade den i munnen kände jag nä, jag vill inte ha och la tillbaka den. Så gör man ju egentligen inte, lägger tillbaka smakprover, men jag blev så paff så det bara blev så. Helt nytt beteende för mig. Fortfarande förvånad över händelsen.

 

Annars är jag igång med app-träningen nu, ska träna fem-sex gånger i veckan. Det är väldigt enkla övningar i början där man tränar magen på djupet och jag känner att mina förtvinade muskler får jobba och att det var länge sen de gjorde det...

 

Har inte sagt nåt om promenader än, tar ju det här i små steg, men i helgen tänkte jag promenera ändå. Längtar faktiskt efter det. Det händer märkliga saker...

 



Att jag inte ville ha en sån här...



...kan bero på en sån här.

Tack alla ni söta för bloggkommentarer, så roligt och peppande! Blir så glad att ni läser. Verkligen en morot! (Och en liten piska. Det är bra.)