Går in i en klädaffär. Nämenåhkolla! Va mycke snygga kläder det finns här! Men de är inte för mig. Jag har storlek 48 på brallor. Jamen 48! Finns inga kläder som är snygga i storlek 48. Går nedslagen och nyper i kläderna på tjockisavdelningen. Generous. Big is beautiful. Nej, det är det inte. More room to be a woman, that’s XLNT. Mm tält är ju snyggt. Tvärtom säger jag. För min del har jag mer plats att vara kvinna om jag känner mig bekväm, och det gör jag inte om jag måste ha tältkläder. Finns inga kläder där jag egentligen vill ha. Tar det som går på ungefär. Köper kläder jag egentligen inte gillar. Kläder jag jag aldrig skulle ha på mig om jag hade storlek 42. Nedslående. Blir ju bara ledsen i provrummet.
Jag har inga illusioner om att nånsin komma i storlek 38 igen, inget jag drömmer om. Och det spelar ingen som helst roll vad det står för siffror i mina kläder. Men jag vill känna mig bekväm. Vara någorlunda sund. Normalviktig, eller nästan normalviktig i alla fall. Inte smal, inte slank, inte smärt, inte fit. För det kommer aldrig att hända. Jag vet det. Alla vet det. Och det gör inget, inget alls. Den tiden är förbi. Inget jag sörjer. Vill bara komma ner till normalvikt, precis under övervikt. Siktar inte på mitten av normalvikt. Läser en BMI-tabell. Jaha, nu ska vi se här... Mhm... måste gå ner 18 kg. Till 67 kg. För att komma in på första rutan i normalviktsintervallet. Eehh...18..? Det är många kg det. Och skulle jag sikta på mitten krävs 26 kg viktnedgång. Till 59 kg. Jamen det går ju inte. Helt orealistiskt för mig att nå det målet. Och att hålla den vikten. Om jag tappade 35 kg och vägde 50 kg skulle jag fortfarande vara normalviktig! Säger en del om hur mycket det finns att ta av... Är väl rustad för svält och hungersnöd kan man säga. Blir det missväxt och oår klarar jag mig. Det är ju tryggt att veta. Man kan också säga att jag är 21 cm för kort. Om jag växte 21 cm och blev 1.85 lång skulle jag precis bli normalviktig.
Det har inte alltid varit så här. Jag har varit en normalviktig och sportig tjej med bra kondis. Men det är länge sen nu. Har lagt på mig kilo efter kilo genom stillasittande och för lite (läs ingen alls) motion och för mycket mat och fika och godis och glass. Och choklad. Hejdar mig då och då. Gör ett halv- eller helhjärtat ryck emellanåt med varierande framgång. Går ner. Går upp. Går ner riktigt bra. Sådärja, nu är jag klar. Bra jobbat! Går upp. In med nya jeansen längst in i garderoben.
Men nu lämnar jag vikten därhän. Inte det jag kommer fokusera på. Det är bukomfång och kondition. För hälsans skull. För kraft, ork och energi. För att känna mig bekväm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar