Folk gratulerar mig. Folk undrar om jag ska få en bebis. Folk sneglar på min mage: Är hon gravid? Eller… är hon så där tjock? Om magen? Så oproportionerligt rund om magen? Sneglar och tittar. Och jag klandrar dem verkligen inte. Jag ser gravid ut. På riktigt. Skulle själv tro att jag var det om jag inte visste bättre.
Jag ser på mig själv med snälla ögon. Mycket snälla. Det är okej för mig att vara mullig och rund. Men badboll är inte okej. Jag kan leva med mina ålderstecken och skavanker som åderbrock, gäddhäng, grånande hår, hängbröst, hudbristningar och håriga ben. Det är faktiskt okej. Det är inte hälsofarligt och kan lätt skylas med ett par byxor, en tröja, en schysst BH och ett besök hos frisören. Har nog ingen modellkarriär framför mig ändå. Men badbollen… Den går inte gömma undan. Och den är farlig.
 |
| Obs! Bilden är inte ett fotomontage. Den är ej heller retuscherad, photoshopad eller på annat sätt manipulerad. Och det är inte heller en badboll under linnet. Eller en bebis. Fast det ser ut så. |
Jag har blivit snällare och snällare mot mig själv med åren. Säkrare. Det är inte lika viktigt längre hur jag ser ut och vad andra tycker. Det är bra. Men jag vill känna mig bekväm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar