4. Dåligt skick

Jag kan inte ha det så här. Jag har fått nog. Det här kommer inte att gå över av sig själv. Jag måste handla. (Och inte Daim då…) På ett smart sätt. Inte ett kilo i veckan och vara klar till jul. Sakta, men säkert. Inga stora förändringar Små steg. Realistiskt och hållbart. Långsiktigt. Mycket förnuftigt. Jag kan det här. I teorin. Inte i praktiken.

 

Här står jag nu. Eller ja, ligger helst. Med nästan 20 kg övervikt och ett midjemått som är helt galet. Med fetma grad 1. Kommer bli både grad 2 och 3 om jag inte hejdar mig. Och utan kondition. Vill göra nånting åt det. Måste. För min egen skull. För mina barns. För hela min familjs. Men tröskeln är så hög, så hög. Jag orkar inte. Jag är för trött. För tjock. Jag sitter och äter cashewnötter klockan elva på kvällen medan jag skriver det här. Jag vill bara ligga i soffan och se på mina Dr House-DVD:er och dricka te och äta kvällsmackor med lemon curd.

 

Jag äter sjukt mycket socker. När jag tänker efter. Och summerar. Jag rör mig för lite. Knappt alls faktiskt. Och gör jag det är det långsamt och med möda. Jag är i dåligt skick. Inte medicinskt. Inte än. Mina värden och blodtryck har alltid varit bra. Det kan jag tacka mina gener för, inte mig själv. Men dags nu att ta lite eget ansvar.

 

Jag har ett stillasittande arbete. Jag pendlar till jobbet med bil och sitter nära två timmar i bilsätet. Jag motionerar inte. För det mesta sitter jag på stjärten eller ligger ner. (En liten undran bara: Om man ligger på en arm eller sitter på ett ben för länge domnar det, varför domnar inte rumpan när man sitter på den?)

 

Om jag skulle behöva springa, från en eldsvåda, från en våldsverkare, för att hämta hjälp, om jag skulle behöva bära mina barn, skulle jag inte orka. Inte klara det. Och det skrämmer mig.

 

Jag har dålig ork, ingen energi, är ofta trött.

 

Så. Nu är det fokus på två saker:
- Minska midjemåttet.
- Förbättra konditionen.

 

Allt annat är bonus. Det är positiva bieffekter. Som jag också hoppas på såklart. Som viktminskning och mer ork och energi.

 

Så jag struntar i vikten, kommer inte väga mig och kolla (jo, det kommer jag ju), inte fokus på det. Inte så farligt med måttlig övervikt om kondisen är okej och bukomfånget under kontroll. Röker inte, dricker knappast nån alkohol alls. Min last är socker. Och fett. Socker och fett i skön förening som i choklad, kakor, bullar, glass. Så ner från fetmaintervallet i BMI-tabellen, och med ett minskat midjemått och en rimlig grundkondition är mycket vunnet. Och det räcker för mig.